Små tassar på andra sidan jordklotet

Jag befinner mig vid vägs ände tillsammans med ett team från Ikea. Vi är i Maroantsetra på Madagaskars östra sida för att besöka några av de skolor som  Ikeas mjukdjurskampanj har varit med att finansierat. Vårt team är de enda gästerna och där vägen tar slut vid en sliten resort utan turister tar en oändlig sandstrand vid. Det skulle kunna vara paradiset men ingen kommer hit.

Skolan har en viktig funktion att fylla när det gäller vatten och sanitet. Det handlar inte bara om att ge barn tillgång till vatten utan också om att lära dem om vikten av hygien. 

Byn vi ska besöka är ligger isolerad mitt i regnskogen och besök utifrån är högst ovanligt. Vi färdas med båt för att ta oss fram och när vi anländer stranden har hela byn samlats. Luggslitna barn tittar på oss med stora ögon. En del börjar gråta. Fattigdomen är påtaglig. Husen i byn vinglar på träben, taken är gjorda av vass och det finns naturligtvis ingen el eller rent vatten.

I den här byn föds varje månad cirka 30 barn. Förlossningen äger rum på en enkel träbrits utan någon som helst smärtlindring eller rinnande vatten. Här finns ingen vårdcentral och närmsta samhälle ligger tre timmar bort.  Man förstår att mödradödligheten är en av de högsta i världen här i Madagaskar.

I Madagaskar finns ca 4,5 miljoner barn. Arbetet med att se till att alla dessa barn får gå i skolan är enormt. Här en pojke och en flicka i sjätte klass som arbetar med ett byggprojekt.

Mitt i byn står den nybyggda skolan. Två klassrum med bänkar för cirka 40-70 barn. Vid skolan har UNICEF även byggt latriner och inom kort ska byn också få en borrad brunn. I Madagaskar har endast 12% av befolkningen tillgång till en toalett och få ser kopplingen mellan toalett i det fria och dålig hälsa. Skolan blir viktig i att ge kunskap om detta.

För att ge Madagaskars 4,5 miljoner barn möjlighet att gå i skolan bygger UNICEF just nu 2 000 till 3 000 nya skolor varje år. Skolorna har toaletter och borrad brunn men de är också cyklonsäkra, vilket innebär att de står kvar när cyklonen drar fram men också kan användas som skyddsrum. För cykloner kommer garanterat! I stort sett alla cykloner som bildas i Indiska oceanen träffar Madagaskar.

Utöver själva skolorna förses alla barn i Madagaskar med varsitt skolkit som innehåller pennor och skrivböcker. Dessutom ser UNICEF till att utbilda lärare. Det är ett gigantiskt arbete att få allt detta på plats. En logistisk mardröm! Men det går.

Vi lämnar byn och undrar om vi någonsin kommer att uppleva detta igen.

Premiär på Eidur och mot Afrika

Jaha idag var det dags. Mental träning... Min första ridtur på Eidur skulle ske idag. En vårpilsk hingst är inte favorithästen precis men någon gång måste vara den första. Jag hade en del adrenalin när jag hämtade honom i hagen men vi har haft värre aktiviteter ihop Eidur och jag.

För att göra en lång historia kort gick allt mycket bra och P och jag kommer kanske att slåss om Eidur i framtiden. Den killen är snäll som ett lamm och stark som en oxe. Och det är skillnad att rida en hingst. Det kan jag numer bara instämma i.

I kväll lämnar jag Järvsö med sorg i hjärtat. Det dröjer länge innan jag återvänder. Som rubriken antyder åker jag till Zambia, Botswana och Malawi på torsdag. Jiiiiiipi! Återkommer 1 maj.Och då vet ni att det är Humorgalan - för varenda unge på TV4 kl 2000.

Sjukstuga var ordet

Vilken helg! F är med kryckor och går i bästa fall mellan kök och soffa och P blev magsjuk på fredags. Bara att kavla upp armarna. Hö ska fram till 12 hästar x 3 samt cirka 40 får; vatten ska bäras till alla (tack och lov har vattnet i stallet börjat fungera igen så tjejerna kar kan vi fylla med slang); mockas och självklart ridas. Fick en underbar tur på Valsa i fredagsmorse innan helvetet brakade lös. Solen sken, fåglarna kvittrade och vi tog en lååååång tur i solen med långa tyglar och inga krav. Vi liksom löser världsproblemen hon och jag:) Eftermiddagen fick Hubbe motionera. Vår lille töltmoppe har en tendens att passa i tölten. Vi måste vara vaksamma säger P. träna träna träna. Vi vill ju inte ha en kamel.

På lördagen hann jag med en tur på Gledi men sen var det handla och fixa käk som gällde. J är på benen och det märks. Har glömt hur 3,5 åringar kan vara. Han är uppe med tuppen (06.21)och har fullt ös tills han somnar vid 19-tiden men då är jag så slut så att bara hålla sig vaken till kvällsjouren i stallet är jobbigt.

Idag fick jag med mig P ut på en tur med Eidur och Hubbe. Hon såg lite blek ut men frisk luft är bra! Och Eidur får ut henne på vägarna;) Mycket folk ute. Det märks att det är vår.

Trots vår så kände mig lite vresig idag så en tur bara Valsa och jag på eftermiddagen satt fint. Fler världsproblem blev lösta. När vi kom hem ville j rida. Det blev premiär: J red för första gången utan att någon höll i. Han kunde ha fötterna i stiglädret. Rak i ryggen som en fura och stolt hållandes i tyglarna skrittade han två gånger fram och tillbaka till brevlådan. Han noterade flera gånger att han red själv och att det var roligt.

Våra blivande mammor växer i omfång men energin är det inget fel på. Båda är på hugget när vi är ute och i morse var det vårkänslor i stoghagen. Bocksprång och skutt även hos "tjockisarna".

Eidur är en vinnare!

Tänk att vår lilla kille har varit ute i vida världen idag. Ända till Hudiksvall. Med tanke på att han har varit borta från gården endast en gång förut så är det stort. Som jag skrev häromdagen så skulle det bli istölt i Hudik med Eidur på startbanan. Målet var att få honom att vänja sig vid mycket folk, ljud och andra hästar. Inga problem med den sociala killen inte. Han gillade att stå i centrum och hade inga problem med att gå ut på banan med musik, sorl och högtalare. Problemet uppstod när han skulle därifrån! Inte ville Eidur åka hem. Varför lämna ett roligt kalas när det är som skojigast? Grabben som går in i en hästtransport utan att blinka hemma, ville inte gå in för hemfärd. En timmes trixande innan Eidur stod i transporten. Vi vet att han gillar att visa upp sig i alla lägen men att han är en riktigt partykille - det visste vi inte!

Hur det gick i tävlingen? Han kom runt och i tölt men gick inte vidare i varken A eller B final. Men vem bryr sig? Det var ett litet steg för hästvärlden men ett stort steg för Eidur från Per-svensas.

Första tävlingen

Då var det dags för världen att möta Eidur från Per-svensas. Vår egen uppfödning ska för första gången ut på sin första klubbtävling: Istölt i Hudiksvall. Och jag ligger hemma och försöker hämta mig efter influensan!! Eidur och Patricia kommer dock att klara sig briljant utan mig. Eidur är en snäll kille med ett gott öga till tjejer och finns det många kommer han att tölta med höga ben och högt hållet huvud. Tyvärr är det inte stilltölt utan speed. Men vinsten som kommer är en bonus. Det viktigaste är att han tränar på att vara ute på en bana och vara med andra hästar inför kommande visningar. Det är vardag för en avelshingst.

Jag återkommer om resultatet!

Vår i luften ökar livskvalitén

I fredags hade P och jag världens härligaste ridtur på Eidur och Hubbe. Vindstilla, en sol från en klarblå himmel som värmde kinden och fågelkvitter i öronen. Lägg till detta två töltande killar. Vad mer kan man begära? Detta händer inte varje dag. Lördagen var mer vardag. Mulet, stalltjänst med löshöbärgning och ca 300 liter vatten som ska bäras från köket eftersom ledningarna har frusit i stallet samt tre turer och fem hästar som fick motion.

På söndagen blir jag väckt av J kl 0603 - tjohoo - till strålande sol. Är ju lite lättare att komma upp då även kl 0603:) Efter frukost tar jag Valsa ut på en, vad jag tänkte mig, liten lugn tur. Hon är ju gravid och väntar i slutet på juni.

 

Solen gassar och fåglarna kvittrar och det känns ännu bättre än fredagens tur. vi småtjattar lite Valsa och jag. Lång tygel och inga skänkelvikningar eller halvhalter. Bara sakta mak runt Boda by. När vi har lullat runt och är på väg hem tycker Valsa att vi har såsat länge nog. I en hyfsat brant nedförsbacke sätter hon iväg i ökad trav som snart går över i full galopp. Hon är för rolig vår Valsa. Tjock är hon men alltför långsamma turer är inget för henne. Full karutta ska det vara.

Detta är livskvalité!!

Individerna blir tydliga i flocken

Jag tog en hästsnuffs på Östermalms ridskola idag också och funderade på min tjejer och grabbar i Järvsö. Alla är de individer som ständigt lär mig något nytt. Jag tror att ridning skulle göra sig bra på ledarskapskurser! Se bara hur olika de är som mammor.

Flauma köpte vi som avelsto. Hon var då fyra år och dräktig med Mökkur. Sommaren 2007 kom hennes första föl. Och vårat! Flauma var som många förstagångsmammor. Så orolig hela tiden. Eidur blev curlad men visade också på självständighet. När Eidur galopperade iväg så fick Flauma panik. När hennes andra föl kom var hon mycket coolare och mycket mer säker på sig själv. Flauma älskar småttingar och försöker stjäla andras föl när hon inte har eget.

Valsa var vår första ridhäst. Hon är idag nio år och min absoluta favorit. Och min ridkompis Jockes;)

Stor och stadig. Vi kallar henne för pansarvagnen. Plöjer fram överallt utan att hetsa upp sig för något. Valsa har en växel - sjuan - och gillar att vara först. Att gå bakom och inte få bestämma takten gör henne sur. Hon är cool som mamma och tycker att fölen ska "flytta hemifrån" vid 4-5 månaders ålder. Då har hon ledsnat. Hennes avkommor blir stora och stadiga och framför allt självständiga. Att bära föl i magen är dock inte Valsas grej! Hon är sur, stingslig och lite trögstartad. Valsa älskar människor och hon är den av våra hästar som rymmer hem från skogshagen och trycker mulen mot köksfönstret. Som ryttare gäller det att låta Valsa hålla lite tempo, att inte ha för korta tyglar och låta henne ha lite skoj. Samma runda och samma övningar varje dag och hon blir uttråkad.

Sunna vårt andra avelssto får föl som behöver mer tid med mamma. De "flyttar hemifrån" senare än andra. Hennes två första föl har hon fått med Loftur från Mödrufelli och Kofri från Morastödum. De är två väldigt försiktiga herrar som förmodligen behöver lite mer tid att utvecklas. Sunna har fått två föl med vår Eidur och de har fått Eidurs trygga läggning. Sunna är mycket beskyddande och "behåller" gärna sina ungar lite extra.


I år får Glédi sitt första föl och det med Eidur. Hon är vår smarta flicka. Alltid huvudet på skaft. Kan "bära sig åt" om hon inte gillar läget men är sällan dum! Här är det inga hormoner som spökar. Tuffar på som vanligt. Hur blir hon som mamma?


Patricia och jag tror att Valsa får ett sto och rödskäck. Glédi får en hingst och svartsäck. I juni får vi svaret!

Tur vi har hästar på Östermalm

Tog en lång promenad på Ladugårdsgärde idag. På hemvägen sniffade jag lite på hästarna på Östermalms ridskola. Det funkar faktiskt!

Jag var uppe i Järvsö förra helgen med det var så förbannat kallt, -32, att ridning var uteslutet. Men det blev en hel del fina bilder på våra fyrfota familjemedlemmar.

Örn och Hubbe. 

Våra blivande mammor: Glédi och Valsa

Att studera hierarkin i en stoflock  är intressant. Vi har 7 ston (6 isisar och ett varmblod) och lilltrollet Muninn i samma hage. Flauma har för det mesta varit högst i rang. Valsa för det mesta lägst i rang men utan att bry sig ett dugg. Valsa har alltid tuffat på i sin egen värld. När Glédi kom blev hon ranglåg men lite över Kára som är Valsas dotter. Sunna är äldst och är lite av en enstöring men när hon har föl är det ingen som muckar med henne.

Nu väntar Glédi och Valsa föl. Det har gjort dem höga i rang. Valsa lite högre än Glédi. De duckar dock när Flauma kommer men styr resten med järnhand. Även Dotta, varmblodet, fastän hon är högre än Flauma. Sunna flyttar gärna på sig - hon gillar inte bråk - men när Dotta kommer, som är sååå mycket större, då vänder hon rumpan till och måttar in sparkarna. Det slår aldrig fel!

Vad vi ser är, att naturen sköter det hela. Blivande mammor har förtur. För Valsa är det dock ingen skillnad. Hon plöjer fram som en pansarvagn, uppfostrar allas småttingar men är också lekmamma när det passar. Sol som nu är 1,5 år har inte så många förmåner kvar. Tjuvnypen haglar och som yngst är hon lägst just nu men som vi alla vet, en ny häst i hagen kan förändra hela ordningen i ett nafs.

Vi har som tur är väldigt lite bråk i hagen. Stora ytor och gott om hö är en förklaring. Det behövs när det är -32!

Helg utan häst

Det känns alltid vemodigt med helger utan häst även om dagarna går ändå. Alltid lite jobb att göra för världens alla småtassar, tvätt, städ och ärenden på stan. Fyndade idag. Noa Noa hade 70% rea och klänningen blev min för 350kr istället för 1200kr. Det kallar jag att fynda.

Vår lilla fölis Muninn har fått sitt namn efter en av Odins svarta korpar Hugin och Munin. Haha - det var när vi trodde att han var svart! Men när vi skulle chippa honom så visade sig att vi hade helt fel - han kommer att bli brun som mamma Sunna. Hur gör man då? Döper om honom? J kallar honom för Mumin - det kanske får bli så? Lilltrollet...

Muninn är frisk igen och jag har lärt mig lite mer om mig själv - igen.

Med hjärtat i halsgropen

Jag hade stalltjänst i söndagsmorse. Kommer ut i lösdriften och hjärtat stannar till. På golvet ligger Lilleman Muninn. Vår lilla fölis sju månader. Han ser ut som han vilar och jag låter honom vara. När jag lite senare går ner till fåren så står han längst ut på täkten och jag slappnar av...

När jag kommer in berättar jag statusen bland djuren för P. Inget mer med det. När vi sedan kommer ut för att ta första turen för dagen - på Gledi och Valsa - inser P att Lilleman inte mår bra. "Håll i honom medan jag tar tempen", säger P lugnt. Hjärtat hoppar över några slag och tårarna kommer direkt. Inte igen, tänker jag. Förra gången var jag själv hela helgen med en dödssjuk unghingst och det slutade riktigt illa. Màdi dog...


Spåren har satt sig.

Söndagen går och Muninn blir inte bättre. Han har ont i magen. Det visar han oss tydligt. Vill bara ligga ner (men får inte), äter inte, dricker inte men bajsar gör han. Jag lämnar Järvsö motvilligt. Får rapporter från P men inte blir vårt lilltroll bättre.

Måndag och Anna vår vet ger honom smärtstillande och lite annat jox. Idag är han bättre, enligt rapporterna från Järvsö men vad var det som hände? Anna tror blindtarmen. ja, hästar använder den i matsmältningen. Kan det opålitiliga vädret med -20 ena dagen och +10 nästa påverka? Vi håller på att skilja Muninn från mamma Sunna. Bara dagtid och vanligtvis struntar han fullkomligt i henne, men kan det påverka? Vätskeintaget kanske? Kommer det tillbaka? Många frågor...

Jag försöker tänka att har man massa djur måste man också vara inställd på att allt kan hända MEN när du står där, då finns inget förstånd!

Denna gång gick det bra och tack och lov är inte P lika hysterisk som jag. Hoppas jag kan skärpa mig i framtiden men hjärtat kommer nog alltid att landa i halsgropen vid "red alert".

Vilken härlig hästdag!

Hubbe Hubbe - vad kan man säga? Han går som tåget och massor med energi men få lång hals och koppla av är inte hans grejj. Vi tränar på det... idag avslutade vi vår tur i "paddocken" med skritt men så särskilt lång blev han inte.

Dagen började 5.30. Då vaknade J. Pigg som en lärka och glad som en lax. Innan 10 hade vi ätit frukost, städat Js rum, dammsugit och gjort chockladbollar samt ätit upp hälften. Jag hann klipp F också. Med ett halvt dagsverke i kroppen gick jag och P ut för att "spåna" lösdriften. Det luktar så gott och blir som fräscht.

Eidur fick en omgång i longerlinan medan Hubbe och jag tog en tölttur. Han kör så det ryker i yrsnön i två km. Skritt i första nedförsbacken sen är han på igen. Hubbe börjar andas ljudligt vid förta steget. Öppnar liksom lungorna för att öka syreintaget. Tuff kille.

Valsa och jag tog en kvart i "paddocken". Ingen av oss tycker det är så kul men damen behöver träna på att lyfta fötterna och med 3 dm snö måste hon. Valsa börjar bli tock, föl i slutet på juni, men energin är det inge fel på. Fullt speed så det känns som ett lokomotiv.

Vi passade också på att träna Örn. jag undrar vad som rör sig i huvudet på honom? ALLT är läskigt. Stigbyglar, sadle, ryttare, hästtransporten som stod på ett nytt ställe, pulkan, Lotta mm mm. P longerade honom men han var skräckslagen hela tiden. hans gamla kamrat Kàra däremot, där vilar inga ledsmaheter. allt är roligt, inget är farligt. Men damen vill gärna bestämma när vi börjar och när vi slutar. Hon kommer att bli en sådan fin ridhäst när hon är klar. Kul att rida och utmanande. Lite som mamma Valsa.

Det oglamorösa biten är:
- bära 300 liter vatten eftersom ledningarna är frusna i stallet
- ta ner hö från höskullen till 50 får och 11 hästar
- mocka men det är lite avkopplande...

En lördag hemma

Jag vet inte när det var sist. Flänger jag inte jorden runt med jobbet, är jag som oftast i Järvsö på helgerna. Vill säga att det är en ovanligt bra helg att vara hemma på. 4 veckors tvätt fyller mitt badrum, dammråttorna är stora som dinosaurier och det är dags att städa ut julen. Sådär - då var det gjort! En el-ljusstake, en stjärna och sen var DET klart. Nu är det bara resten kvar... Tvätten kommer förmodligen inte vara klar förrän i morgon:)

På torsdag bär det av till Järvsö.Jag ska fortsätt min träning med Hubbe!

Lantlolla eller Östermalmstant?

Sitter på bussen till jobbet i måndags efter 2,5 veckas ledighet och undrar vad f-n jag ska göra på kontoret? När jag är i Järvsö är jag en helt annan människa. Hästlivet passar mig. Funderar på att ha häst i Stockholm. Det skulle funka...Detta måste jag fundera på.

I höstas bytte vi Fenja mot Hubbe och efter många dagar tillsammans börjar Hubbe och jag lära känna varandra. Han är så långt från Valsa som man kan komma, vilket gör att han lär mig nya saker varje gång. Men han får också lära sig nya saker från mig. Hubbe är en mycket känslig kille. Varje rörelse känner han. Spänner du rumpan, rusar han iväg i 180. Ljud som inte hör hemma i hans värld och han hoppar rakt upp eller bara det att han är svår att fånga i hagen och man tror att han inte vill ut. FEL! När vi väl är på banan så är han positiv, framåt och villig till nya upptåg. Och han har tävlingsinstinkt. Du ska inte tro att han låter Eidur komma först om han kan hindra det.

Alla dessa små idéer han har innebär att jag måste skärpa mig. Jag kan inte knöka runt i sadeln som jag gör på Valsa eller tryggt slappna av och njuta av utsikten. Med Hubbe måste du hela tiden vara närvarande. Samtidigt måste Hubbe vänja sig vid mig som ryttare. Hubbe, som ska vara i vår verksamhet, måste vänja sig vid rörelser i sadeln, lite tjohoo och framförallt andra hästar runt omkring.

Vi tog ett stort steg framåt i helgen - Hubbe och jag. P:s är den enda som hittills har kunnat hämta Hubbe i hagen. Det är förmodligen en tidigare upplevelse och gammal ovana han har.I söndags hämtade jag Hubbe på Patricias förslag. Jag trodde inte alls på det men det gick så superbra!! Och det är klart att jag vill kunna hämta häst själv och ge mig iväg på en tur när som och inte vara beroende av att P.