Sitter på bussen till jobbet i måndags efter 2,5 veckas ledighet och undrar vad f-n jag ska göra på kontoret? När jag är i Järvsö är jag en helt annan människa. Hästlivet passar mig. Funderar på att ha häst i Stockholm. Det skulle funka...Detta måste jag fundera på.
I höstas bytte vi Fenja mot Hubbe och efter många dagar tillsammans börjar Hubbe och jag lära känna varandra. Han är så långt från Valsa som man kan komma, vilket gör att han lär mig nya saker varje gång. Men han får också lära sig nya saker från mig. Hubbe är en mycket känslig kille. Varje rörelse känner han. Spänner du rumpan, rusar han iväg i 180. Ljud som inte hör hemma i hans värld och han hoppar rakt upp eller bara det att han är svår att fånga i hagen och man tror att han inte vill ut. FEL! När vi väl är på banan så är han positiv, framåt och villig till nya upptåg. Och han har tävlingsinstinkt. Du ska inte tro att han låter Eidur komma först om han kan hindra det.
Alla dessa små idéer han har innebär att jag måste skärpa mig. Jag kan inte knöka runt i sadeln som jag gör på Valsa eller tryggt slappna av och njuta av utsikten. Med Hubbe måste du hela tiden vara närvarande. Samtidigt måste Hubbe vänja sig vid mig som ryttare. Hubbe, som ska vara i vår verksamhet, måste vänja sig vid rörelser i sadeln, lite tjohoo och framförallt andra hästar runt omkring.
Vi tog ett stort steg framåt i helgen - Hubbe och jag. P:s är den enda som hittills har kunnat hämta Hubbe i hagen. Det är förmodligen en tidigare upplevelse och gammal ovana han har.I söndags hämtade jag Hubbe på Patricias förslag. Jag trodde inte alls på det men det gick så superbra!! Och det är klart att jag vill kunna hämta häst själv och ge mig iväg på en tur när som och inte vara beroende av att P.
Åh, vad roligt! Välkommen till bloggvärlden,Kram
SvaraRadera