Vår i luften ökar livskvalitén

I fredags hade P och jag världens härligaste ridtur på Eidur och Hubbe. Vindstilla, en sol från en klarblå himmel som värmde kinden och fågelkvitter i öronen. Lägg till detta två töltande killar. Vad mer kan man begära? Detta händer inte varje dag. Lördagen var mer vardag. Mulet, stalltjänst med löshöbärgning och ca 300 liter vatten som ska bäras från köket eftersom ledningarna har frusit i stallet samt tre turer och fem hästar som fick motion.

På söndagen blir jag väckt av J kl 0603 - tjohoo - till strålande sol. Är ju lite lättare att komma upp då även kl 0603:) Efter frukost tar jag Valsa ut på en, vad jag tänkte mig, liten lugn tur. Hon är ju gravid och väntar i slutet på juni.

 

Solen gassar och fåglarna kvittrar och det känns ännu bättre än fredagens tur. vi småtjattar lite Valsa och jag. Lång tygel och inga skänkelvikningar eller halvhalter. Bara sakta mak runt Boda by. När vi har lullat runt och är på väg hem tycker Valsa att vi har såsat länge nog. I en hyfsat brant nedförsbacke sätter hon iväg i ökad trav som snart går över i full galopp. Hon är för rolig vår Valsa. Tjock är hon men alltför långsamma turer är inget för henne. Full karutta ska det vara.

Detta är livskvalité!!

Individerna blir tydliga i flocken

Jag tog en hästsnuffs på Östermalms ridskola idag också och funderade på min tjejer och grabbar i Järvsö. Alla är de individer som ständigt lär mig något nytt. Jag tror att ridning skulle göra sig bra på ledarskapskurser! Se bara hur olika de är som mammor.

Flauma köpte vi som avelsto. Hon var då fyra år och dräktig med Mökkur. Sommaren 2007 kom hennes första föl. Och vårat! Flauma var som många förstagångsmammor. Så orolig hela tiden. Eidur blev curlad men visade också på självständighet. När Eidur galopperade iväg så fick Flauma panik. När hennes andra föl kom var hon mycket coolare och mycket mer säker på sig själv. Flauma älskar småttingar och försöker stjäla andras föl när hon inte har eget.

Valsa var vår första ridhäst. Hon är idag nio år och min absoluta favorit. Och min ridkompis Jockes;)

Stor och stadig. Vi kallar henne för pansarvagnen. Plöjer fram överallt utan att hetsa upp sig för något. Valsa har en växel - sjuan - och gillar att vara först. Att gå bakom och inte få bestämma takten gör henne sur. Hon är cool som mamma och tycker att fölen ska "flytta hemifrån" vid 4-5 månaders ålder. Då har hon ledsnat. Hennes avkommor blir stora och stadiga och framför allt självständiga. Att bära föl i magen är dock inte Valsas grej! Hon är sur, stingslig och lite trögstartad. Valsa älskar människor och hon är den av våra hästar som rymmer hem från skogshagen och trycker mulen mot köksfönstret. Som ryttare gäller det att låta Valsa hålla lite tempo, att inte ha för korta tyglar och låta henne ha lite skoj. Samma runda och samma övningar varje dag och hon blir uttråkad.

Sunna vårt andra avelssto får föl som behöver mer tid med mamma. De "flyttar hemifrån" senare än andra. Hennes två första föl har hon fått med Loftur från Mödrufelli och Kofri från Morastödum. De är två väldigt försiktiga herrar som förmodligen behöver lite mer tid att utvecklas. Sunna har fått två föl med vår Eidur och de har fått Eidurs trygga läggning. Sunna är mycket beskyddande och "behåller" gärna sina ungar lite extra.


I år får Glédi sitt första föl och det med Eidur. Hon är vår smarta flicka. Alltid huvudet på skaft. Kan "bära sig åt" om hon inte gillar läget men är sällan dum! Här är det inga hormoner som spökar. Tuffar på som vanligt. Hur blir hon som mamma?


Patricia och jag tror att Valsa får ett sto och rödskäck. Glédi får en hingst och svartsäck. I juni får vi svaret!

Tur vi har hästar på Östermalm

Tog en lång promenad på Ladugårdsgärde idag. På hemvägen sniffade jag lite på hästarna på Östermalms ridskola. Det funkar faktiskt!

Jag var uppe i Järvsö förra helgen med det var så förbannat kallt, -32, att ridning var uteslutet. Men det blev en hel del fina bilder på våra fyrfota familjemedlemmar.

Örn och Hubbe. 

Våra blivande mammor: Glédi och Valsa

Att studera hierarkin i en stoflock  är intressant. Vi har 7 ston (6 isisar och ett varmblod) och lilltrollet Muninn i samma hage. Flauma har för det mesta varit högst i rang. Valsa för det mesta lägst i rang men utan att bry sig ett dugg. Valsa har alltid tuffat på i sin egen värld. När Glédi kom blev hon ranglåg men lite över Kára som är Valsas dotter. Sunna är äldst och är lite av en enstöring men när hon har föl är det ingen som muckar med henne.

Nu väntar Glédi och Valsa föl. Det har gjort dem höga i rang. Valsa lite högre än Glédi. De duckar dock när Flauma kommer men styr resten med järnhand. Även Dotta, varmblodet, fastän hon är högre än Flauma. Sunna flyttar gärna på sig - hon gillar inte bråk - men när Dotta kommer, som är sååå mycket större, då vänder hon rumpan till och måttar in sparkarna. Det slår aldrig fel!

Vad vi ser är, att naturen sköter det hela. Blivande mammor har förtur. För Valsa är det dock ingen skillnad. Hon plöjer fram som en pansarvagn, uppfostrar allas småttingar men är också lekmamma när det passar. Sol som nu är 1,5 år har inte så många förmåner kvar. Tjuvnypen haglar och som yngst är hon lägst just nu men som vi alla vet, en ny häst i hagen kan förändra hela ordningen i ett nafs.

Vi har som tur är väldigt lite bråk i hagen. Stora ytor och gott om hö är en förklaring. Det behövs när det är -32!