Helg utan häst

Det känns alltid vemodigt med helger utan häst även om dagarna går ändå. Alltid lite jobb att göra för världens alla småtassar, tvätt, städ och ärenden på stan. Fyndade idag. Noa Noa hade 70% rea och klänningen blev min för 350kr istället för 1200kr. Det kallar jag att fynda.

Vår lilla fölis Muninn har fått sitt namn efter en av Odins svarta korpar Hugin och Munin. Haha - det var när vi trodde att han var svart! Men när vi skulle chippa honom så visade sig att vi hade helt fel - han kommer att bli brun som mamma Sunna. Hur gör man då? Döper om honom? J kallar honom för Mumin - det kanske får bli så? Lilltrollet...

Muninn är frisk igen och jag har lärt mig lite mer om mig själv - igen.

Med hjärtat i halsgropen

Jag hade stalltjänst i söndagsmorse. Kommer ut i lösdriften och hjärtat stannar till. På golvet ligger Lilleman Muninn. Vår lilla fölis sju månader. Han ser ut som han vilar och jag låter honom vara. När jag lite senare går ner till fåren så står han längst ut på täkten och jag slappnar av...

När jag kommer in berättar jag statusen bland djuren för P. Inget mer med det. När vi sedan kommer ut för att ta första turen för dagen - på Gledi och Valsa - inser P att Lilleman inte mår bra. "Håll i honom medan jag tar tempen", säger P lugnt. Hjärtat hoppar över några slag och tårarna kommer direkt. Inte igen, tänker jag. Förra gången var jag själv hela helgen med en dödssjuk unghingst och det slutade riktigt illa. Màdi dog...


Spåren har satt sig.

Söndagen går och Muninn blir inte bättre. Han har ont i magen. Det visar han oss tydligt. Vill bara ligga ner (men får inte), äter inte, dricker inte men bajsar gör han. Jag lämnar Järvsö motvilligt. Får rapporter från P men inte blir vårt lilltroll bättre.

Måndag och Anna vår vet ger honom smärtstillande och lite annat jox. Idag är han bättre, enligt rapporterna från Järvsö men vad var det som hände? Anna tror blindtarmen. ja, hästar använder den i matsmältningen. Kan det opålitiliga vädret med -20 ena dagen och +10 nästa påverka? Vi håller på att skilja Muninn från mamma Sunna. Bara dagtid och vanligtvis struntar han fullkomligt i henne, men kan det påverka? Vätskeintaget kanske? Kommer det tillbaka? Många frågor...

Jag försöker tänka att har man massa djur måste man också vara inställd på att allt kan hända MEN när du står där, då finns inget förstånd!

Denna gång gick det bra och tack och lov är inte P lika hysterisk som jag. Hoppas jag kan skärpa mig i framtiden men hjärtat kommer nog alltid att landa i halsgropen vid "red alert".

Vilken härlig hästdag!

Hubbe Hubbe - vad kan man säga? Han går som tåget och massor med energi men få lång hals och koppla av är inte hans grejj. Vi tränar på det... idag avslutade vi vår tur i "paddocken" med skritt men så särskilt lång blev han inte.

Dagen började 5.30. Då vaknade J. Pigg som en lärka och glad som en lax. Innan 10 hade vi ätit frukost, städat Js rum, dammsugit och gjort chockladbollar samt ätit upp hälften. Jag hann klipp F också. Med ett halvt dagsverke i kroppen gick jag och P ut för att "spåna" lösdriften. Det luktar så gott och blir som fräscht.

Eidur fick en omgång i longerlinan medan Hubbe och jag tog en tölttur. Han kör så det ryker i yrsnön i två km. Skritt i första nedförsbacken sen är han på igen. Hubbe börjar andas ljudligt vid förta steget. Öppnar liksom lungorna för att öka syreintaget. Tuff kille.

Valsa och jag tog en kvart i "paddocken". Ingen av oss tycker det är så kul men damen behöver träna på att lyfta fötterna och med 3 dm snö måste hon. Valsa börjar bli tock, föl i slutet på juni, men energin är det inge fel på. Fullt speed så det känns som ett lokomotiv.

Vi passade också på att träna Örn. jag undrar vad som rör sig i huvudet på honom? ALLT är läskigt. Stigbyglar, sadle, ryttare, hästtransporten som stod på ett nytt ställe, pulkan, Lotta mm mm. P longerade honom men han var skräckslagen hela tiden. hans gamla kamrat Kàra däremot, där vilar inga ledsmaheter. allt är roligt, inget är farligt. Men damen vill gärna bestämma när vi börjar och när vi slutar. Hon kommer att bli en sådan fin ridhäst när hon är klar. Kul att rida och utmanande. Lite som mamma Valsa.

Det oglamorösa biten är:
- bära 300 liter vatten eftersom ledningarna är frusna i stallet
- ta ner hö från höskullen till 50 får och 11 hästar
- mocka men det är lite avkopplande...

En lördag hemma

Jag vet inte när det var sist. Flänger jag inte jorden runt med jobbet, är jag som oftast i Järvsö på helgerna. Vill säga att det är en ovanligt bra helg att vara hemma på. 4 veckors tvätt fyller mitt badrum, dammråttorna är stora som dinosaurier och det är dags att städa ut julen. Sådär - då var det gjort! En el-ljusstake, en stjärna och sen var DET klart. Nu är det bara resten kvar... Tvätten kommer förmodligen inte vara klar förrän i morgon:)

På torsdag bär det av till Järvsö.Jag ska fortsätt min träning med Hubbe!

Lantlolla eller Östermalmstant?

Sitter på bussen till jobbet i måndags efter 2,5 veckas ledighet och undrar vad f-n jag ska göra på kontoret? När jag är i Järvsö är jag en helt annan människa. Hästlivet passar mig. Funderar på att ha häst i Stockholm. Det skulle funka...Detta måste jag fundera på.

I höstas bytte vi Fenja mot Hubbe och efter många dagar tillsammans börjar Hubbe och jag lära känna varandra. Han är så långt från Valsa som man kan komma, vilket gör att han lär mig nya saker varje gång. Men han får också lära sig nya saker från mig. Hubbe är en mycket känslig kille. Varje rörelse känner han. Spänner du rumpan, rusar han iväg i 180. Ljud som inte hör hemma i hans värld och han hoppar rakt upp eller bara det att han är svår att fånga i hagen och man tror att han inte vill ut. FEL! När vi väl är på banan så är han positiv, framåt och villig till nya upptåg. Och han har tävlingsinstinkt. Du ska inte tro att han låter Eidur komma först om han kan hindra det.

Alla dessa små idéer han har innebär att jag måste skärpa mig. Jag kan inte knöka runt i sadeln som jag gör på Valsa eller tryggt slappna av och njuta av utsikten. Med Hubbe måste du hela tiden vara närvarande. Samtidigt måste Hubbe vänja sig vid mig som ryttare. Hubbe, som ska vara i vår verksamhet, måste vänja sig vid rörelser i sadeln, lite tjohoo och framförallt andra hästar runt omkring.

Vi tog ett stort steg framåt i helgen - Hubbe och jag. P:s är den enda som hittills har kunnat hämta Hubbe i hagen. Det är förmodligen en tidigare upplevelse och gammal ovana han har.I söndags hämtade jag Hubbe på Patricias förslag. Jag trodde inte alls på det men det gick så superbra!! Och det är klart att jag vill kunna hämta häst själv och ge mig iväg på en tur när som och inte vara beroende av att P.