Vi har flera mantra P och jag. Ett som lyder: Fokusera på det du har och släpp det som du inte kan göra något åt. Som relationer till exempel. Tänk att det finns så många som inte funkar. Med pappor. Med syskon. Med "vänner". Med man/hustru. Varför inte släppa taget ett tag? Om det inte funkar nu så vem vet, kanske senare. Jag träffade min pappa här i somras och då hade vi inte setts på 15 år. Det var riktigt trevligt. Han är sig lik men vem är inte det?
Men en sak är säker: det är alltid vi vuxna som har ansvaret för att relationerna med/mellan barnen funkar. Jag kan bli så f-bannad när vi vuxna inte tar det ansvaret!! Att sätta sig själv i första rummet och inte ta ansvar är fegt och ynkligt.
Jag säger bara: Det är bättre att inkludera än att exkludera. Vår familj är ett resultat av det. Den består av mamma, syster med dotter (R), Guddottern P med mannen F och finaste barnbarnet J samt "Gudsonen" P. Han är egentligen inte Gudson enligt kyrkans sätt att se på saken men jag har gjort honom till det. Jag har också en brorsa som heter Anna Karin. Det är lite udda men varför inte? I UNICEF kallar vi det "extended family".
Det sägs att relationen med djur alltid kravlös och kärleken är ovillkorlig. Men jag vet inte det jag. P har fått jobba på sin relation till Flauma. De båda var inte bästa kompisar förr. Svordomarna ekade över Boda och hotet om att förvandlas till korv låg tungt över vår fuxdam. Och devisen Du kan bara ändra dig själv blev lösningen för P. Flauma och jag har däremot alltid kommit bra överens.
Man kan ha goda intentioner men tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig och tror på.
Jag har inte så många kompisar på FB men är helt nöjd med de kompisar jag har. Jag har inte avböjt någon men inte heller letat efter vänner via sökmotorer. De kommer liksom till mig på ett eller annat sätt. Men det är ju inte antalet som räknas. För en tid sedan tog jag bort en FB-vän. Vårt mantra Vi sover på saken användes och jag var mer övertygad efter ett par nätter. Tid att exkludera. Om personen i fråga inte tycker om mig i verkliga livet, varför ska vi då vara kompisar på FB?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar